Chockad och glad tjej här! Har precis avslutat kvällens spelning på medlemsfesten i Narken, där jag och pappa hyllat Elvis genom att sjunga hans låtar och jag spelade även några övriga låtar med min gitarr. Nu är det tio år sedan jag som sexåring klev upp på scenen helt självmant när min pappa hade spelat och sjungit under firandet av byns 450-års jubileum. Där började allting och i tio års tid sen dess har jag varje sommar, tillsammans med mina föräldrar underhållit främst under Narken veckan.
Så när jag nu sjungit sista låten får jag detta. Ett stipendium. Med vackra ord i motiveringen tilldelades jag detta och jag är oerhört glad och tacksam. Men en sak är säker; jag kommer alltid återvända till Narken och jag kommer alltid fortsätta med min musik. Det är inget avsked utan jag kommer fortsätta spela och sjunga, kanske inte i samma utsträckning men fortfarande, i Narken. Det skulle vara så tomt utan det! Tack så mycket ♥
