Ja, som sagt så var jag och spelade på Trivselkväll igår, på Hembygdsområdet i Gällivare. Jag drog två akustiska låtar och tillsammans med 16 andra jätteduktiga artister (varav 12 var tjejer och resterande 4 killar) blev det en uppskattad och härlig show! Temat var då lite Girlpower och det är ju aldrig fel ;). Jag hade verkligen jätteroligt och jag höll även i en liten allsång tillsammans med den väldigt musikaliske programvärden för kvällen Simon Lundmark. Idas sommarvisa blev det och jag gick ut till publiken så de fick sjunga i mikrofon. Man kan ju säga så att dolda sångkunskaper hos publiken avslöjades, verkligen! :)
Dagen innan , Tisdag, blev jag intervjuad av Kuriren och artikeln ska nog komma den här veckan för er som är intresserade. Sen kommer jag säkert publicera den här på bloggen för alla ni som inte har möjlighet att läsa den osv.
Idag har jag verkligen bara tagit igen mig. Precis som i Bruno Mars senaste The lazy song - "Today I don't feel like doing anything!" det kan summera min inställning för dagen! Behövde det verkligen inte minst för att jag har jobbat ganska hårt nu sen releasen av Blue (och innan också) men sen har jag också råkat ut för en olycka förra söndagen.
Jag var i stugan och det hade varit och var riktigt fint väder. Vi skulle åka hem den dagen och jag som älskar att cykla i Narken (oändlig raksträcka , nästan) bestämde mig för att ta den vanliga rundan igenom byn innan vi skulle åka hem. När jag hade hunnit halvvägs så helt plötsligt vinglar mitt styre till. Jag hade bara en hand på styret då men fick upp den andra blixtsnabbt och försökte styra tillbaka cykeln, som nu rullade rakt mot slänten. Jag hann inte ens blinka så låg jag i en hög av avhuggna träd och vassa kvistar och klagade på smärta. Jag lyckades få fram min mobiltelefon och ringde pappa. Han satte sig i bilen tillsammans med mamma och skulle komma och hämta mig. Jag insåg då att de skulle aldrig se mig om jag inte tog mig upp från slänten. Jag tog mig upp och inväntade m&p. Pappa hämtade upp cykeln och sa att jag hade haft änglavakt, för med tanke på hur cykeln låg så kunde jag lika gärna stuckit ut ögonen på kvistarna eller brutit benet. Då insåg jag också vilken tur jag hade haft för jag klarade mig med endast ett par ömma blåmärken, skrapsår och en spricka i emaljen på tanden. Men det är något jag aldrig vill vara med om igen.
Var försiktiga när ni är ute cyklar, och om ni är trötta i kroppen ska ni nog helst inte cykla, i vart fall inte själv som jag gjorde. Jag var trött pga. en tidigare lång cykeltur.
Jag mår bra iallafall och blåmärkena gör inte så ont längre! :) Lite otur att det var precis innan intervjun och Trivselkvällen, men jag struntade i det och körde på ändå!
Ha det bäst och var rädd om er! ♥
